31 december 2016

Materiell lycka

Min vardag

I går var vi på Storheden en sväng och då for vi in på Hööks eftersom att jag behövde ett par nya ridhandskar samt en padd till Lennarts sadel. Dock fanns det ingen padd som uppfyllde rätt syfte till hans sadel. Men fick med mig ett par ridhandskar i alla fall, har haft såna här i flera år och det känns knappt att man har på sig handskarna. Så himla sköna, rekommenderar de verkligen, även om de nöts sönder efter typ ett år men det gör väl typ alla handskar egentligen.
Finns HÄR

31 december 2016

Årsresumé 2016

Min vardag

Januari, började året i Thailand och for kort därefter vidare till Hong Kong. Stor stad med mycket människor, men kul att ha varit där. Testa ett nytt kapitel i ridningen och började på Bodens ridklubb där jag har träffat vänner för livet, så oerhört tacksam för att jag togs emot med öppna armar. Fyllde även 21 år.
 
 
Februari, jag och Andreas firade ett år tillsammans, måste ha varit mitt livs bästa år hittills. Var på Andreas första IS-racing tävling i Överkalix. 
 
 
Mars, Andreas vann sin första biltävling i karriären, dessutom vann han båda finalerna. Började rida Lennart lite då och då. 
 
 
April, följde med till Skåne när Cilla skulle köra Klippan cup, hennes första tävling utanför Norrlandscupen. 
 
Maj, var nere i Skåne återigen, denna gång med Andreas som körde en lokaltävling, dock med krasch i finalen. Hopptränade för en tränare från södra Sverige för första gången, red ridskolans ungponny Star. Var på Norrbottens idrottsgala där Andreas var nominerad till årets nykomling. Var i Lycksele på Andreas första rallycross tävling. 
 
Juni, valde att avsluta min journalistutbildning i Piteå. Firade midsommar med Andreas familj och midsommardagen på rallycrossbanan i Kalix där Andreas och Jessica tränade inför en SM deltävling. Cilla tog sin första pallplats i karriären i Vuollerim.
 
Juli, for ner till SM i gokart där Jessica vann guld. Pappa lånade Andreas gamla kart och körde i Lycksele. Cilla tog sin andra pallplats i karriären. Red hem ridskolehästarna från sommarbetet. 
 
Augusti, hände inte så jätte mycket. Jossan, Andreas och Jessica fyllde år. Cilla gjorde sitt livs race i Umeå, slutade tvåa på lördagen och hade kunnat vinna dagen efter, men otur. Var på restaurang CG´s för första gången.
 
September, började på Civilekonom utbildningen i Luleå. Upplevde mitt första gokart VM där jag även var gridgirl. 
 
Oktober, började hoppträna Lennart för Kicki. Var på världsfinalen i Italien. Avslutade månaden med att åka till Las Vegas på gokarttävling. 
 
November, började månaden med Las Vegas där jag fick uppleva Grand Canyon, det absolut bästa med hela resan och hela månaden. 
 
December, var med när första spadtaget togs för det nya huset på gokartbanan. Mycket i skolan. Var på julfest på Western Farm med Andreas och hans familj. Firade jul tillsammans med min familj och Andreas. 
 
Året har varit lite upp och ned. Resultatmässigt så har Cilla har väldigt mycket otur men vi har lärt oss av våra misstag och nästa år kommer förhoppningsvis bli ännu bättre. Andreas år har väl varit lite si och så det också, men han vann International Open för andra året i rad och kvalade som etta för fjärde året i rad. Jessica har kört sönder motor efter motor och ingen vet egentligen vad felet varit, slutligen kan hon i alla fall vara nöjd över sitt RM guld. 
 
Mitt liv har egentligen inte varit så händelserikt, hade det inte varit för alla tävlingar som jag fått följa Andreas och Jessica hade mitt liv varit väldigt tråkigt. Förhoppningsvis kommer nästa år kanske handla lite mer om mig själv än om alla andra. Det kan jag faktiskt sakna inser jag nu när jag sammanfattar året. Men är samtidigt glad över alla andra att de får göra det de älskar och faktiskt är bra på det.
 
Årets komet i mitt liv är faktiskt Cilla. Lillskiten som jag aldrig trodde skulle vara på pallen, har varit med och fajtas om segrarna, vilken utveckling hon har gjort med hjälp av Andreas och Jessica. 
 
Årets otursfågel är nog allihopa egentligen. Alla gokartförare i mitt liv har haft otur fler än en gång. Jossan har fått en stressfraktur i ryggen och får inte träna fotboll. Jag, ja jag är bara jag.
 
Årets vinnare Jessica och hennes guld, Andreas och hans vinst i International Open och min älskade mamma som överlevt cancer och ett flertal operationer.
 
Årets team Jessica och Mike på SM. Pappa och Andreas på alla Cillas tävlingar.
 
Nu väntar jag på vad det nya året har att ge, förhoppningsvis mindre otur, mer hästar och oändligt med kärlek. Tack och hej 2016 och välkommen in 2017.
Då var årets sista dag här, dag 366 av 366, boken ska stängas och ytterligare en ny bok ska skrivas. 
 
Dock känner jag mig väldigt stressad inombords, irriterar mig över minsta lilla ljud och har bara allmänt panik i kroppen. Vet inte varför egentligen, men ibland blir det väl bara så antar jag. Tråkigt att det ska kännas så just på nyårsafton... Jag och Andreas kommer i alla fall spendera kvällen hemma hos mig med min familj, vi ska äta en trerätters middag med pannacotta som avslut, spela spel och sedan ta bussen in till stan för att kolla på alla fantastiskt stora fyrverkerier som anordnas nere på isen inne i stan. 
 
Förhoppningsvis släpper min panik inombords snart, ska bara plugga resten av dagen nu så risken är nog ganska stor att det dock inte kommer att försvinna. Vem pluggar ens på nyårsafton? Haha... Tragisk egentligen. Medan alla andra ska på fester och håller på fixa sig hela dagen sitter jag vid köksbordet och pluggar med en panikkänsla inombords. Ja, ibland måste man väl bara älska livet antar jag. Hoppas alla har en roligt och oförglömligt slut på detta år!