För en vecka sedan åkte jag ned till Kristianstad där Jessica skulle köra SM i gokart, utan att ha tränat något på ungefär ett år. Så förväntningarna var väl inte speciellt höga hos henne, hon ville bara köra och ha roligt för att sedan se hur långt det räckte. Men innerst inne visste vi nog alla att hon hade vad som krävdes för att vara med och fajtas om medaljerna. 

Det var tio träningar innan tidskörningen där det bara var en träning som hon inte var snabbast på och det var i regn där hon körde på fjolårets modell av regndäck där gummit kanske inte var det bästa. Resten av veckan var väldigt spännande men att starta som fyra på den där banan var inte roligt. Usch vad nervös man var när starten gick, att starta ytter överhuvudtaget var inte roligt att se. 

 

Förfinalen så blev det en liten kollison i starten så Jessica hamna på gräset och jag skrek rakt ut. Men som den duktiga föraren hon är, löste hon det och lyckades köra om alla och sedan ikapp ettan. I finalen så gjorde hon en jätte bra start från andra platsen på yttern och var ut som fyra, men plockade förarna framför, en efter en. När hon var ikapp ettan så hängde hon på ett tag innan hon försökte köra om, men han tog tillbaka det. Sen försökte hon igen på samma ställe och lyckades och helt plötsligt hade hon en jätte stor lucka ned till tvåan. Några varv senare gick hon för andra året i mål som svensk mästare, denna gång med två sekunders marginal ned till andra platsen.