Tänker ni lika mycket på framtiden som jag gör, vad ska det bli av mig när jag blir stor? Jag är ju redan stor och är typ ingenting känns det som. 
 
Kommer ihåg när man var liten och ville bli både det ena och det andra, men nu idag vet jag ingenting alls, jag gör ingenting alls. Jag är ingenting alls. Så känns det, och det som alltid har varit en del av mig - hästarna, vet jag inte alls om det kommer bli en del av mig på samma sätt igen efter olyckan. Kommer jag någonsin att rida igen, kommer jag att misslyckas igen? Jag antar att den som lever får se...
 
För det är egentligen i stallet som jag har varit någon, eller i alla sporter jag har utövat har jag varit någon, jag vet inte om det var för att jag var bra eller om det bara var för att folk såg mig. Idag vet jag inte vem jag är, jag vet att jag är Andreas flickvän för det är så folk kommer ihåg mig i "racingvärlden". Kanske var jag en gång "gokartfotografen" när jag var på många gokarttävlingar, men idag känns det som att jag är ingen. Som att jag inte finns.
 
För vem är egentligen Carolina Mella utan allt runtomkring, utan alla sporter och människor?
 
 
SOLVEIG

Du är en helt fantastisk tjej, alla som känner dig vet det. Hoppas du vågar på ridning igen!
Kramar💖💖💖

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress