Har ni någonsin tänkt på vad som hänt om ni inte träffat en viss person? Kom nämligen att tänka på det igår när jag skulle sova, för tänk om jag aldrig hade träffat Andreas, om han aldrig hade frågat om vi inte skulle ta och ses någon dag.

 

Jag kanske hade varit utbildad journalist nu och inte alls varit nöjd med tillvaron, för det var ju faktiskt när jag började hjälpa Andreas med hans hemsida och sociala medier som jag insåg att det faktiskt är marknadsföring som jag vill jobba med. Inte vill jag intervjua människor jag inte känner - för det avskyr jag faktiskt? 

 

Men att livet skulle bli så mycket bättre, så annorlunda, av ett ynka litet sms kunde jag aldrig ens föreställa mig. Hade det inte varit för Andreas, hade jag aldrig lärt känna Lennart på det sättet jag gör idag och jag hade nog aldrig börjat tävla igen heller om det inte vore för att jag och Lennart klickar så bra i hoppningen som vi faktiskt gör, men vem visste det innan vi ens provat? Ibland undrar jag verkligen om det finns en mening med allt, att min och Lennarts väg skulle korsas igen några år efter att min tränare frågat om jag inte skulle köpa honom innan Åse gjorde det. Tror ni på ödet? 

 

Och vore det inte för Andreas hade jag nog aldrig börjat rida på Bodens ridklubb igen och då hade jag aldrig träffat Hanne som idag är min allra närmsta vän. För vad hade jag ens gjort utan hennes råd mitt i natten de gånger då livet känts meningslöst? Det är såna gånger man inser att det är inte kvantiten av vänner som är viktig, det är kvalitén på de vänner man faktiskt har. Ibland räcker det med en mening så känns allt bättre medan andra gånger behövs långa telefonsamtal, men att alltid veta att det finns någon där, dygnets alla timmar, är guldvärt.

 

Sedan har vi då Jessica, min lilla Jejje, den tredje lillasystern i mitt liv som jag fick på köpet när jag träffade Andreas, tjejen som inte är som alla andra tjejer. Tjejen som faktiskt är snabbast i hela gokart Sverige - vilket jag innerst inne alltid har vetat, även när hon tvivlat. Och även om våra konversationer oftast handlar om skolan och hur jobbigt det är där, har vi våra tjejsnack som ingen vet om och de pratstunderna är för evigt hemligstämplade och undanstoppade.

 

Sist av allt, fick jag faktiskt en hel extra familj, ett extra hem där i norra Svartbyn och det är jag oändligt tacksam för. Så TACK till dig Andreas - för att du skickade det där smset en sen tisdagkväll i januari för tre år sedan och förändrade mitt liv, jag älskar dig! ♥