Solen skiner, dagen har nått kväll och det spelas musik från högtalarna i min dator. Vad mer kan man egentligen begära en torsdagskväll sent i maj? Kanske att examensarbetet blir godkänt och att man får ett jobb en vacker dag. Men den dagen, den lyckan. Nu lever vi i nuet och får göra det bästa av situationen, oavsett vad som händer så vet jag att jag har ett jobb under sommaren och så länge jag vill. Även om det inte är något som jag vill jobba med för alltid så är det bättre än inget.

 

Är inne i en period då jag är allmänt trött, kan vakna klarvaken mitt i natten men under dagen är jag så seg och jag orkar verkligen inte med någonting. Gånger som dessa är det skönt att ha stallet inplanerat och en Lennart som aldrig gör en besviken, det är som att man glömmer alla sina bekymmer när man är i stallet. Kanske är det man behöver, vissa har gymmet som den platsen men för mig är det stallet för där kan jag lägga undan telefonen i två timmar och ibland glömma att den ens existerar. 

 

Jag undrar verkligen vem jag hade varit om mamma aldrig hade tagit med mig till stallet när jag var fyra år. Jag hade absolut inte varit samma person, det är jag helt säker på. Men jag är nog ändå lite stolt över den jag är, visst jag har gjort mina misstag här i livet, val fel "väg" någon gång då och då. Men om man aldrig gör fel, då vet man heller inte vad som är rätt och man lär sig ingenting heller.

 

Blev ett rörigt inlägg detta men när tankarna bara kommer och fingrarna skriver av sig själv utan att man ens tittar på tangenterna är det bara skriva på. Tack och god kväll för denna gång!