Jag har tänkt mycket på en sak när det kommer till träning, speciellt individuell träning, oavsett om det handlar om friidrott eller individuell träning när det gäller exempelvis fotboll så finns det en grej som är väldigt viktigt. Nämligen tränaren. För om träningen inte är utmanande så blir man heller inte bättre. Om man hela tiden bara tränar på sånt som är kul, som man förmodligen redan kan, så blir man inte bättre. 

 

För att nå nästa nivå krävs det träning, utmanande sådan. Jag kommer ihåg det såväl själv för när jag var 15 år åkte jag till England på språkresa, helt själv, jag kände inte en enda människa. Men det var så utvecklande för mig att vara där, få träna för olika tränare med anknytning till fotbollslaget Chelsea. Träningarna där var svåra, det var teknik, teknik och ännu mer teknik varje förmiddag. Där och då kanske jag inte blev bättre, där och då kanske jag bara var en i mängden. Men två veckor av stenhård träning gav faktiskt resultat. 

 

Men resultatet kom inte på en gång, och den kom inte veckan efter heller. Men två-tre veckor senare, efter att serien hemma hade haft sommaruppehåll så kom allt jag lärt mig till användning. Det känns så galet när jag tänker tillbaka på allt vi tränade i England och som jag fick användning för under matcherna hemma. Jag vill inte säga att jag lekte med motståndarna, men att jag lyckades med alla mina små, snabba vändningar kan jag bara tacka tränarna där borta för. 

 

Det handlar så mycket om man har någon som vakar över ens axel, som kommer med småtips hela tiden. Jag har tänkt på det mycket den senaste tiden, att tränaren är väldigt mycket, oavsett sport vi håller på med och det kommer jag alltid att stå fast vid.