Vilken helg jag har haft, årets första tävling gick ju av stapeln igår och kommer ni ihåg hur orolig jag var efter att Lennart inte visat sig från sin bästa sida vad gäller hoppning den senaste tiden. Kan säga att han verkligen motbevisade det igår!
 
Vi kan börja från början, red först en 1meters hoppning och under uppvärmningen kändes han väldigt lugn och kontrollerbar. Gjorde det jag bad om så att säga, något som dock var lite jobbigt var att på framhoppningen fick man bara rida i vänstervarv (Lennarts svårare varv) vilket gjorde att sprången kanske inte blev perfekta men jag fick ändå en bra känsla. Inne på banan var han jätte fin, inte alls sådär på och taggad som han varit de senaste veckorna på träning, utan han lyssnade verkligen på mig. Detta resulterade i en felfri ritt och en andra plats på det, helt galet med tanke på mina förväntningar.
 
Andra klassen var en 1.10 hoppning med två faser även där, han snuddade något hinder men aldrig så att bommen rörde sig om man säger så. Målet för den här säsongen var att nolla grunden i en 1.10 klass, och vet ni? Det gjorde vi! Lennart nollade grunde OCH omhoppningen och fick ytterligare en blå rosett. Hur sjukt är inte det? Säsongsdebut och så går han in och nollar inte bara en UTAN två klasser! Att det dessutom är första gången vi nollar en 1.10 bana på tävling är också galet. 13 hinder, 15 språng och noll fel, jag har nog inte insett det riktigt ännu. Jag måste nog ha varit den lyckligaste tvåan någonsin igår känner jag, var så himla nöjd över Lennart och hans prestation ♥
 
Tänkte väl att jag skulle göra en liten årssummering av mitt och Lennart "första år" tillsammans. Har ju ridit honom innan men det var inte förrän hösten 2016 som jag började träna honom mer regelbundet för Kicki. Kan ju säga att det inte var sådär jätte vackert i början, när jag ser tillbaka på allt känns det typ som att jag inte kunde rida då. Alla övningar reds på fart och det blev kråksprång ganska ofta, det blir såklart fortfarande kråksprång men inte på samma sätt. Försöker ju alltid att rida så bra jag kan, men för att bli bättre krävs det misstag så att man lär sig när man gör fel. 
I början jobbade vi mycket med att han inte skulle springa i sin egna takt efter hindrena, för speciellt när han landade i korsgalopp så tog det ett tag innan han bytte och då sprang han bara. Men nu har vi ändå lite bättre koll på det, huvudfokus nu under vintern kommer vara att få någorlunda koll på hans högerbog. Annars ska jag själv träna upp min kropp för att kunna hjälpa Lennart på bästa sätt. Men jag är väldigt nöjd över säsongen i helhet, om man bortser från första tävlingsdagen nu senast i Oktober, då red jag inte alls bra men bättrade mig någorlunda till söndagen så jag fick åtminstone avsluta helgen och säsongen med en bra känsla i kroppen. 
Har även insett att vi inte har kommit hem från en enda tävling utan någon rosett, vi har placerat oss i varje 1meters klass vi ställt upp i detta år. Det måste ändå vara ganska bra med tanke på att vi endast tävlat tre gånger under året dessutom har alla gångerna varit i Luleå, två inne och en ute. När vi red utetävlingen i Juni hade vi aldrig ens tränat ute eftersom att utebanans underlag inte var det bästa. Var lite osäker över hur det skulle vara men vi kammade hem vinsten både under lördagen och under söndagen, gissa om jag var chockad samtidigt som det var kul att veta att vi faktiskt kunde vara bäst av alla. 
Så summa summarum, vi har lärt oss en hel del och fortsätter att lära oss varje gång vi tränar tillsammans, samtidigt som jag hitta nya knappar som gör att vårt samspel blir ännu bättre. Men jag vet att det finns mer att träna på för att bli ännu bättre, för om vi ska kunna vara bäst igen krävs det hårt jobb. Och jag vet att det inte kommer vara lätt, Kicki kommer tjata, jag kommer bli irriterad men förhoppningsvis kommer det ge resultat och göra oss ännu bättre tillsammans som ekipage.