Tänkte väl att jag skulle göra en liten årssummering av mitt och Lennart "första år" tillsammans. Har ju ridit honom innan men det var inte förrän hösten 2016 som jag började träna honom mer regelbundet för Kicki. Kan ju säga att det inte var sådär jätte vackert i början, när jag ser tillbaka på allt känns det typ som att jag inte kunde rida då. Alla övningar reds på fart och det blev kråksprång ganska ofta, det blir såklart fortfarande kråksprång men inte på samma sätt. Försöker ju alltid att rida så bra jag kan, men för att bli bättre krävs det misstag så att man lär sig när man gör fel. 
I början jobbade vi mycket med att han inte skulle springa i sin egna takt efter hindrena, för speciellt när han landade i korsgalopp så tog det ett tag innan han bytte och då sprang han bara. Men nu har vi ändå lite bättre koll på det, huvudfokus nu under vintern kommer vara att få någorlunda koll på hans högerbog. Annars ska jag själv träna upp min kropp för att kunna hjälpa Lennart på bästa sätt. Men jag är väldigt nöjd över säsongen i helhet, om man bortser från första tävlingsdagen nu senast i Oktober, då red jag inte alls bra men bättrade mig någorlunda till söndagen så jag fick åtminstone avsluta helgen och säsongen med en bra känsla i kroppen. 
Har även insett att vi inte har kommit hem från en enda tävling utan någon rosett, vi har placerat oss i varje 1meters klass vi ställt upp i detta år. Det måste ändå vara ganska bra med tanke på att vi endast tävlat tre gånger under året dessutom har alla gångerna varit i Luleå, två inne och en ute. När vi red utetävlingen i Juni hade vi aldrig ens tränat ute eftersom att utebanans underlag inte var det bästa. Var lite osäker över hur det skulle vara men vi kammade hem vinsten både under lördagen och under söndagen, gissa om jag var chockad samtidigt som det var kul att veta att vi faktiskt kunde vara bäst av alla. 
Så summa summarum, vi har lärt oss en hel del och fortsätter att lära oss varje gång vi tränar tillsammans, samtidigt som jag hitta nya knappar som gör att vårt samspel blir ännu bättre. Men jag vet att det finns mer att träna på för att bli ännu bättre, för om vi ska kunna vara bäst igen krävs det hårt jobb. Och jag vet att det inte kommer vara lätt, Kicki kommer tjata, jag kommer bli irriterad men förhoppningsvis kommer det ge resultat och göra oss ännu bättre tillsammans som ekipage.
 
 

22 oktober 2017

Nöjd och belåten

Tävling

Jag antar att man måste ta sig i kragen ibland och bara köra på.
 
Det var i alla fall det jag gjorde idag, framhoppningen var bra fram till det att jag hoppade oxern. Första gången kom vi ganska stort men han hoppade, men efter det kröp han nära varje gång och tillslut kände jag att detta blir inte bättre så då hoppade jag inget mer.
 
Målet med denna dag var att jag skulle få en bra känsla i kroppen eftersom att jag kände mig rätt värdelös igår, så oavsett resultat ville jag ha en bra känsla i kroppen. Tur att mamma var med på framhoppningen och peppade mig när jag verkligen inte hade någon bra känsla i kroppen.
Men inne på banan sen var han väldigt lugn, förmodligen en aningen trött i kroppen, red mot ettan och kände att han backade av lite så red av han lite stort då den dessutom inte var maxat. Tvåan var faktiskt väldigt bra, räcke kort ur sväng men fick till det väldigt bra, trean blev helt okej, till fyran (räcke med vattenmatta) red jag bra, femman var kombination längs läktarlångsidan och där tvekade han lite in så jag fick hjälpa honom och han var i bakbommen på oxern men klarade det och fick ett bra språng på b-hindret påväg ut. Resten av banan flöt på bra, lite nära på sista i grunden men han löste det, i omhoppningen red jag så snabbt jag kunde och idag räckte det till en andra plats. Men känslan jag hade när jag gick i mål var värd mer än allt annat, så jag kunde åka hem från tävlingen, nöjd och belåten med känslan att bara jag rider så kan vi.