18 april 2018

Hoppträning

Träning

Första hoppträningen på typ en månad om man tänker efter, tänkte skriva tre veckor men det är under tre veckor vi inte har hopptränat, alltså blir det en månad sedan sist. 
 
Men vad passar då inte bättre än en träning där allt fokus ligger på oss? Vi var nämligen själva på träningen då ingen annan kunde, lyx. Det gjorde att vi kunde fokusera lite mer på att få Lennart att hoppa rätt än att behöva rida på rätt avstånd tävlingsmässigt. Jag är väldigt nöjd över träningen, tycker det gick riktigt bra, visst var det inte perfekt men vi fick till några riktigt bra språng emellanåt. Dessutom lyssnade han på mig när jag gjorde rätt, vilket är viktigt när hindrena blir större, måste kunna ta i honom för att kunna hjälpa till ibland. 
 
 
Igår var det hoppträning igen, den första efter hopptävlingen för en och en halv vecka sedan. Vi jobbade mycket linjer och en kombination för att hitta rätt avstånd utan några specifika avstånd på linjerna. Jag tycker att det gick över förväntan, man vet ju inte riktigt vad man ska förvänta sig när det är hoppning på schemat. 
 
Finns väl inte så mycket att säga, Lennart hoppade väldigt bra när vi kom rätt på hindrena och Kicki var nöjd över hur han skötte sig. Jag var väl däremot inte hundra procent nöjd, tror perfektionisten i mig kom fram, så det var ett bra pass faktiskt. 
 
... så känner jag efter dagens hoppträning. 
 
Det började ganska bra tycker jag, han var lugn och fin under uppvärmningen och framhoppningen, taggade till en aningen då vi succesivt höjde framhoppningshindret. Men fortfarande kontrollerbar. Sen vet jag inte vad som hände, han blev sådär på och tog egna initiativ till saker och ting och alla avstånd blev bara pannkaka. Där ett tag var jag typ livrädd att vi skulle krascha eller något. 
 
Planen från början var att bara rida banan ett varv och förhoppningsvis skulle det sedan räcka med att kanske bara ta om en linje om det inte var bra. Men istället fick jag rida om banan tre gånger för att han inte lyssnade på mig, han blev bara stark och drog tyglarna ur händerna på mig. Åh, vad less man blir. Sista rundan försökte jag verkligen att få honom att lyssna på mig, det var inte perfekt och det var väl heller inte bra men det var godkänt och han kan ju inte hoppa hur mycket som helst heller. 
 
Målet med tävlingarna i helgen är att få honom att lyssna på mig så att jag kan rida till hindret, inte att han bara kör på själv och hoppar av flera meter innan han egentligen ska. Får försöka analysera den här träningen och se hur vi ska få honom att lyssna på mina förhållningar....