Har ni känt så någon gång? Att man har målet framför sig men fortfarande en hel del hinder att hoppa över och allt känns bara väldigt tufft, innan du ens har klivit över startlinjen. Lite så känner jag nu inför att skolan ska börja, har fyra kurser kvar innan det är dags att skriva examensarbete, vilket känns hur stort som helst och jag har ingen aning om vad jag ska skriva om, om jag ska skriva det själv och så vidare. 

 

Jag har en målbild i huvudet av att jag står där med examensbeviset i handen, men nu två veckor innan allt drar igång igen känns det som att det är så mycket annat jag hellre vill göra än att sätta mig på en föreläsning igen. Jag vill följa med Cilla på VM, vilket jag ska men det blir bara lite senare och annorlundare än planerat på grund av skolan. Kanske en anledning till att jag känner mig omotiverad till skolan, att man planerat något och sen sätter lärarna en obligatorisk träff, första lektionen efter sommaren, en torsdag dessutom. 

 

Men jag ska kämpa, det är inte över förrän målflaggan är dragen - som man säger i racing.