Ni vet när man måste nypa sig i armen och komma tillbaka till verkligheten, så var det för mig att starta denna vecka efter en race helg i Tyskland där vädret och resultaten var fantastiska. Tänk att lilla jag träffade en så fantastisk kille som har möjlighet att göra det han är bäst på, köra bilracing på absolut högsta nivå. Vem hade kunnat ana det? Finns inte ord som kan förklara hur kär jag är i honom, hur stolt jag är över allt han åstadkommit och den styrka han besitter inombords. Kommer bara och tänka på förra racet i Ungern när han kraschade ordentligt på sista träningen och sen kommer ut i kvalet och är 0,019sekunder från att vara snabbast av alla, otroligt starkt att ens sätta sig i bilen igen. Men har han någonting alldeles extra och jag får nypa mig i armen för att verkligen inse att han är min.