Ännu en helg förbi, en helg som har bestått av 16 timmars jobb och därmellan har jag inte hunnit med så mycket annat. Det blir lätt så, speciellt när man jobbar 11-19 två dagar i rad. 

 

Det känns lite som att jag har levt i en bubbla, isolerad från omvärlden, både på jobbet och när jag väl inte har jobbat. Och det känns så konstigt att det är måndag imorgon och jag ska ta itu med en hel del skola. Känner mig inte alls motiverad och det känns som att jag har missat så mycket medan jag har jobbat. Men det är väl också det där med dagens samhälle, att man är "uppkopplad" 24 timmar om dygnet, vilket innebär att oavsett om jag är aktiv eller inte, så är någon annan det och sen när jag tar upp telefonen tre timmar senare kan jag ha tio olästa meddelanden som har med skolgrejer att göra. 

 

För stunden är jag bara allmänt trött, i både kroppen och huvudet och jag hoppas innerligt att jag kan sova i natt, för det lyckades jag inte riktigt med föregående natt. Måste försöka hitta lite motivation till allt under morgondagen, och lite positiv energi av något slag. För stunden vill jag bara gråta, i min egna lilla bubbla.